Nystart

Idag tog jag ett stort beslut angående mitt arbete, det känns konstigt nog fantastiskt skönt. Jag arbetar till hösten inte som lärare längre. Jag ska göra något annat, vad vet jag inte än. Att vara lärare kräver massor av energi, som jag inte har. Att vara lärare kräver massor av omsorg, som jag har, men som jag behöver ge till mig själv.

Under maj månad har jag arbetat  25% och sen sovit. Det är inget liv jag vill eller orkar leva. Jag hoppas hitta ett jobb som är lugnare och som jag inte tar med mig hem. Ett jobb som gör att jag får energi över till att orka göra andra saker än att jobba/sova.

Jag älskar mitt jobb som lärare. Det vet kollegor, elever och fd elever. Att ta detta beslut har varit oerhört svårt. Jag har våndats i månader. Men det känns rätt. För nu. Om jag en dag känner att jag orkar så återgår jag i läraryrkets tjänst, men tills dess överlåter jag till andra som orkar och vill mer än mig.

Jag måste acceptera att jag är en annan Ulrika nu. En ny slags person, med andra styrkor och svagheter än tidigare. Sådant jag var jättebra på förut, är nu svårt och kräver mycket energi. Då ska jag inte göra sådana saker. Det är inte rätt mot mig själv och heller inte mina elever som är värda det bästa.

Exakt tio år har jag arbetat som lärare. Nu har jag cancer och den sjukdomen, dess behandlingar och alla biverkningar påverkar mig så mycket att jag inte klarar mitt arbete. Så är det. Att acceptera detta är svårt. Mycket svårt. Jag är inte klar med det ännu, men jag är på väg. Ett steg i rätt riktning var att ta detta beslut idag.

Jag är samma Ulrika, det är bara en annan del av mig som syns nu.

Kravfri

Vilken härlig resa jag hade på Gotland med min väninna Jessica. Vi bodde hos en fd skolkamrat, Erik, som vi inte sett på över 20 år. Livet tog en liten paus, sa Erik, om att allt kändes som förr när vi nu äntligen sågs. Vi bodde i en liten stuga på hans tomt och gjorde dagsutflykter. Bl.a. till Fårö där vi kollade Raukar och kramade härlig "potatismjöls-sand" med tårna. Kände mig ovanligt avkopplad när jag var borta. Inga krav, inga måsten. En helt vanlig semester antar jag.

Rauk som ser ut som en kvinna, märkligt...

Svullna fötter i skön sand

Jag kom hem sent på onsdagskvällen och hade sen två hektiska dagar, med avslutningsmiddag med niorna på skolan, datortomografi av hjärnan, avslutning i kyrkan och även en personalfest. Datortomografin gör läkaren för att lugna mig, jag är ju så snurrig, vimsig och glömsk så hon kollar min hjärna för säkerhets skull. Har inga andra konstiga känningar så jag väljer att tro att denna undersökning kommer att vara felfri.

Har varit ganska trött i helgen och inte gjort nästan något alls. Har väldigt dålig aptit och äter inte så mycket. Försöker ta lite Resorb för att få lite balans i kroppen. Vet inte varför jag har så dålig aptit. Kanske någon biverkan på någon av alla mediciner jag stoppar i mig.

Imorgon har jag telefontid med hjärtläkaren igen, för att kolla läget och om medicinering funkar bra efter min senaste inläggning. Allt känns ok så det är väl bara att fortsätta som förut. Det konstiga är dock att jag inte märkt att läkaren skrivit ut 25 mg:s tabletter istället för 12,5 mg. Jag ska ta tre tabletter morgon och kväll, alltså 37,5 mg x 2. Jag har alltså tagit 75 mg x 3, utan att känna av en enda biverkan. Har heller inte känt av hjärtat alls, inte ett enda extraslag. Inte så konstigt direkt. Har fr.o.m. idag återgått till rätt dos, men visst är det konstigt att jag inte känt något alls.

Jobbar nu tre dagar till, sen är det lov. Skönt. Längtar...

Dagen i bilder

Gotland

På Gotland. Allt är så härligt. Sol och vackra vyer. Varit på Fårö idag och kollat på rauker. Umgås med mina vänner och har det gott. 

Trött nu efter dagens starka sol och promenader. Ska vila o hämta kraft till imorgon. 

Stannar till onsdag kväll. 

Student

Student idag igen. Denna gång ett kusinbarn. Mottagning kl 15. Efter 12 är det traktor o vagn på stan. Får se om jag åker ner o kollar. Har många fd mentorselever som går ut idag så det kan vara kul att kolla. 

Mår ok. Lite ledsen men vet inte varför. Klimakteriet styr mina känslor de flesta dagar ha ha. Kram till dig!! 

Kärlek

På väg hem från Uppsala och studentfirande med min väninnas dotter. Eftersom studenten och mina bonusbarn är kusiner så åkte vi allihop. Fem pers med min dotter oxå. Väl på plats var ser massor av mat o fika o läsk o kaffe. Å förstås en o annan öl för den som ville. Solen sken och det var ljuvligt skönt i deras trädgård. Nu har vi släppt av pojkarna i Sala och är på väg hem till Västerås. Bonusflickan kör. Bra. Så jag får slappa. Känner mig rörd efter dagen. Mycket känslor att träffa alla. 

När vi varit där ett par timmar så kom barnens pappa, mitt ex. Jag har inte träffat honom på ett år och senast blev jag utskälld för att jag träffade hans barn. Han kom fram och sa hej men satte sig sen vid ett annat bord. Barnen blev då tvungna att byta bord för att prata med honom. Kändes så konstigt. Jag kände mig obekväm, men försökte inte visa det. Nu är jag jätteledsen och har gråtit lite i smyg i baksätet. Saknar mina ungar och det blev så tydligt idag när vi alla var på samma bjudning. Det är knappt två år sen vi bröt men han har haft en ny kvinna i dessa två år och bor sen ett år tbx i Uppsala oxå. Jag har ju också träffat någon under de senaste 6 månaderna och jag känner inget för bonusbarnens pappa. Men. Det är så hjärtskärande att inte få leva med dem. När grabben somnar med kinden mot min axel så brister hjärtat av kärlek. Älskar dom så mkt och det betyder allt att få fortsätta ha dem i mitt liv. Det tackar jag deras mamma för. Jag tackar även grabben som säger: du är alltid välkommen hem till oss ❤

Kärlekstårar faller och läker förmodligen mitt brustna hjärta. 

Kärlek

Brutit med kärleken idag. Han är en underbar man, men vi ska bara vara vänner. Det känns bra. ❤

Sova nu. Avslutning på gymnasiet imorgon